Peru!

Hej igen!

Sedan en vecka tillbaka ar vi i Bolivia, sista tiden har varit sa fullspackad att vi inte riktigt hunnit uppdatera er dar hemma om hur vi har det... Sorry :) Sedan vi kom hit har vi inte haft nagon tackning pa vara mobiler (hoppas det inte ar nagon som har skickat meddelande och blivit ledsen for att vi inte har svarat), men det kommer antagligen att fungera igen fr.o.m. onsdag da vi flyger till Argentina.

Vet inte riktigt var vi ska borja men det mest naturliga ar val dar vi slutade, nar vi landade i Peru pa Limas flygplats och motte upp Sandra: vi tillbringade manga timmar ihop pa den kalla flygplatsen da varat flyg till Cuzco var forsenat. Tillslut kom vi i alla fall fram till den historiska staden, Inkas huvudstad som var "varldens navel", ligger ca 3000 m over havet (minns ej exakt) och ar omringat av hoga berg. Ni som har varit dar vet hur vackert det ar! Det tog val nagon dag innan kanslan att vi vagde 150 kg och hade varldens samsta kondis forsvann... men for att vara helt arliga ar det fortfarande tungt att anstranga sig pa denna hoga hojd och man blir ibland andfadd bara av att prata - otroligt skrattretande! Tyvarr han vi inte strosa runt sa mycket i staden som vi ville men vi han besoka nagra historiska platser och fina resuranger. Vi tog en guidad tur for att fa se "Sacred Valley" utanfor Cuzco vilket verkligen var vart vartenda ore.

Dag tre tog vi taget till Aguas Calientes, den lilla byn som ligger nedanfor MachuPicchu vilket var i alla fall Saras huvudsakliga mal med resan. Som ni antagligen last blev hon magsjuk efter en otrevlig pizza i den annars mycket trevliga, vackra och mysiga byn (mitt i djungeln - massa mygg, brrr - omringat av hoga berg) men mirakulost nog var det magonta som bortblast efter natten. Maste ha berott pa magont-dansen som Sanna utlyste! Tack till alla er som stallde upp ;) Vi vaknade kl 04:30 for att klattra upp pa berget och se soluppgangen, men bestamde oss dock ganska snabbt for att det kanske var att ta i for Saras lilla mage, sa vi tog forsta bussen upp i stallet. Det var fortfarande lite morkt och alldeles dimmigt, men vi tog forst basta stigen som gick uppat och tankte val att vi skulle fa fin utsikt nar dimman lattade... grejen var den att stigen var VALDIGT lang, den gick till den hogsta toppen brevid den gamla Inkabyn MachuPicchu... och Sara som inte ville ga upp fran Aguas Calientes pga sin mage nadde tillslut toppen efter 2,5 timme i branta stentrappor, enbart pa grund av sin envishet (fast utsikten var helt otrolig - platsen kandes magisk! Det var vart det)! Sanna och Sandra var lite klokare och hittade vackra platser nastan uppe vid toppen dar de stannade och njot av utsikten, men mindre smartande ben dagen efter som foljd. Nar vi darrbenta lyckats ta oss ner till den gomda staden MachuPicchu igen bestamde vi oss for att ta en guid till hjalp for att lara oss mer om historian kring denna mystiska och ortoligt vackra plats. Vi skulle garna ha haft en till dag att bara vara pa detta stalle som ar en av varldens sju underverk, men kanske aker man tillbaka en dag.

Nasta etapp pa resan var Titicacasjon, som brukar kallas for varldens hogst belagna sjo. Ocksa har var det otroligt vackert! Titicaca ar valdigt bla i fargen och har snotackta berg runt om sig. Vi tyckte inte staden vi kommit till som hette Puno var sa jattespeciell dock, sa vi bestamde oss for att ta en bat ut till en o for att overnatta dar. Pa vagen dit stannade vi vid dom beromda flytande vass oarna - oar gjorda helt av vass, hus, batar, allt! Folket som lever pa oarna har levt sa sedan innan Inkas kom till omradet. Mycket annorlunda liv, spannade! Hur som hellst var det valdigt hoga vagor ute pa sjon nar vi lamnat vassoarna, vilket var lite for mycket bade for de flesta passagerare och den lilla baten. Ena stora rutan pa baten gick sonder och det kom in lite vatten, ganska dramatiskt faktiskt. Vi trodde baten skulle kapsejsa ett tag, men det gick ju bra tillslut. Manga pa baten var riktigt sjosjuka, men alla vi tre klarade oss (ja-aven Sanna) och en kvinna var sa sjuk att hon hade kramper (forsta och forhoppningsvis enda gangen pa resan sara verkligen har behovt sitt "first aid kit"). Baten kom in till en hamn tillslut, vi fick vanta ca 2 timmar i kylan pa att den lilla lokalbussen skulle ta oss tillbaka pa de slingriga vagarna till Puno men den kandes i alla fall tryggt att ta oss tillbaka landvagen. Eftersom vi inte gillande Puno jattemycket bestamde vi oss for att redan nasta dag ta oss till Bolivia, till den mysiga staden Copacabana som aven den ligger vid Titicacas kust.

Fortsattning foljer snart... KRAM / Sara och Sanna

La pura vida!

...(= det rena/goda livet) ett uttryck pa allas lappar i Costa Rica. Detta tillsammand med en avslappnad livsstil och en hel del sotklibbig rok fran "los puros" (cigaretterna med "det lilla extra") aven de pa kanske inte allas men mangas lappar...

Om man vill veta vad Costa Rica har att erbjuda behover man bara ta en enda titt i en turistbutik for att hitta otaliga resbocker om natur och djurliv...och vilken natur sen!!!!

Da vi endast hade en vecka i Costa Rica bestamde vi oss far att konsentrera oss pa en av kusterna och reste direkt fran San Jose till Den Karibiska kusten. Den sista biten till den lilla byn Tortugero fardades vi i en liten motorbat langs djungelkanaler dar vi bland annat sag en krokodil och drog alla fingrar och tar intill oss i den mycket lagt kantade baten....men vad haftigt! Var kara "bat chaffis" passade pa att varma upp oss infor vart resemal med ett antal historier om alla livsfarliga ormar som fanns i denna djungel (sag senare aven tjocka bocker i butikerna om costa ricas ormar) och vilkas bett var fatala om man inte lyckades ta sig till ett sjukhus inom 3 h (nagot man inte alltid lyckdes gora har da helikoptern inte alltid kom i tid..).

Latt skakis kom vi iaf tillslut fram och mottes av ett antal rasta invanare. Samma kvall efter att ha gjort ett tappert forsok i kareoke baren med laten "stayin alive" (vilket vi hoppades vi skulle lyckas gora i denna djungel) beslutade vi oss for att beskada jatteskolpaddorna som kvallstid kom upp pa starnden for att lagga agg. Vi fick beskada jatteskolpaddor bokstavligt talat, nar de la agg (in action), baddade om i boet och sakta makade sig tillbaka (a la sanna takt :) till havet. Dom kan tydligen bli upp till 2 m, vaga 600 kg och leva i manga hundra ar. Tyvarr overlever inte mer an 1 % av aggen, darav allt jobb med att forsoka skydda dessa djur.

Dagen darpa var det dax att utforska djungeln, med ett par lanade stovlar pa fotterna och en kort introduktion om de olika djur som lurar i det okanda samt med varningen att inte greppa nagon gren hangande fran traden, da detta likagarna kunde vara en komuflerad orm, var vi pa egen hand....oj vad hjartat bultade. Langs den snariga djungel stigen visste man inte riktigt vart man skulle fasta blicken, laskiga djur kunde ju dyka upp precis varsomhelst. Sag blandannat apor, haftiga faglar och ett antal odlor. Mitt darinne horde vi riktigt laskiga vral, alldeles intill oss och bara onskade att vi inte skulle bli offer och komma emellan nagra agressiva kattdjur. Vi overlde trots allt...kanske tack vara var "stayin alive" uppsjungning...

Mycket mysig by annars och vi hittade lite lugn, aterhamtning och frid pa den otroligt mysiga Budha bar till kvallen. Tidigt, tidigt morgonen darpa begav vi oss ut pa kanot tur pa djungelkanalerna med guide for att se nar djungeln vaknar till liv, valdigt vackert!

Fran skoldpadd-stranden begav vi oss soder ut langs kusten till reagge byarna Cauhita och Puerto Viejo dar vi traffade en del kul manniskor, njot av starnden, drack nagra Capriñas pa levande ljus upplysta starndbaren o flum-dansade till musik a la reagge-roots. Traffade pa forsta svenskarna under var resa har. Vi avslutade veckan med en dags white water river rafting, super harligt! Med ett antal komandon fran var guide tog vi oss ann den forsande floden och dyblota och leendes fick vi nog lite mersmak efter fler och an vildare forsar.

Befinner oss just nu i Peru och jag, sanna sitter sjalv o skriver idag da sara ligger med pa hostellet med magknip- sa gor en insats nu allihop, en liten bli-frisk i magen- dans till hennes ara sa vi tillsammans kan njuta av Machupicchu imorgon! Jag haller alla fingrar och tar!

Mycket karlek till alla! /sanna o sara

ps. bilder kommer snart o vidare aventyrsberattelser....

flygplats...

Just nu ar kl 03:45 och vi ska snart fa checka in vart bagage, ar pa Limas flygplats och nu bar det av mot Cuzco. Sanna och Sandra (Sannas van fran Orebro som mott upp oss har for att gora oss sallskap pa resten av resan - kul!!) ligger ute pa det iskalla golvet i vanthallen och sover men jag ar nog lite for frusen och radd om vara grejer for att klara av sadana aktiviteter har. Jag och Sanna har haft en fantastisk vecka i Costa Rica med framforallt massor av vildmarksaventyr och vackra naturupplevelser... Hoppas pa att hitta internet i Cuzco sa vi kan skriva en blogg tillsammans om vara upplevelser.

Vi bara saga att vara telefoner fungerar i detta land, vilket de inte gjort nar vi varit i djungeln. Nu gar det att skicka sms!
Ska vacka somntutorna nu. KRAM / Sara

Det har redan gatt nagra dagar sedan vi lamnade Mexico och barnhemmet. Sista dagarna med barnen var intensiva och kanslosamma. Kanns konstigt att lamna dessa fina sma individer i sin situation medan vi kan aka vidare och besoka nya varldar.

Kvallen innan vi akte ordnade vi en riktigt lyckad avskedsfest, till vilken vi stekte svenska pannkakor till 40 pers *pust*. Efter pankakskalaset hade de aldre barnen dansshow med de danser de lart sig av oss, sen foljde ett spontant breakdancebattle och disco i matsalen. Sa mycket harlig energi!

ETT STORT TACK OCH MANGA KRAMAR FRAN BARNEN TILL:
Erik
Krille och Henrik
Marejke och Benny
Linda och kompis
Hanna
Mickis
James
Bosse och Pia
Sofia
Joel
Lena och Ingemar
Ola och Margarita
Micaela
Ulrika, Andreas och deras kompis som jobbar pa akuten pa sos - forlat att vi inte minns ditt namn...
Malin och Peter
Daniel
(hoppas vi inte glomt nagon nu, da far ni paminna oss...)

...som alla bidragit till var insamling till barnhemmet. Vi lyckades tillsammans skrapa ihop 7230 riksdaler - bra va?!

For dessa pengar har vi investerat i saker barnhemmet verkligen behover, detta i samrad med det australiensiska paret som driver barnhemmet. Den forsta saken pengarna gick till var overvakningskameror som sattes upp i huset. Nagot som var valdigt akut och tyvarr nodvandigt da det framkommit under tiden vi var dar att det har forekommit sexuella overgrepp pa de yngre pojkarna. Fruktansvart!!! Som situationen sag ut var ¨mamman¨i huset nara att ga in i vaggen da hon gick ronder i husets alla vrar dynet runt for att trygga barnens sakerhet. Pojken som begatt dessa overgrepp kunde inte bara slangas ut pa gatan, da han inte har nagonstans att ta vagen och dessutom sjalv varit utsatt for fruktansvarda saker. Forhoppningsvis gor kamerorna att barnen kan kanna sig tryggare utan att detta inkraktar allt for mycket pa deras integritet.

Nagot som var lite ¨roligare¨, men ocksa nodvandigt, att kopa var forvaringsboxar samt tvattkorgar till alla barnen. Som situationen var hade barnen inget eget stalle att samla sina klader och smasaker pa utan mycket lag i hogar, blev forstort och slarvades bort. Vi kande att barnen behovde fa nagot som ar deras eget och som ger lite ording och struktur i deras liv. I de sma boxarna fick barnen aven varsin kam och tandborste.

En liten del av pengarna gick till en operation. En av flickorna hade en stor bold ovanfor ogonbrynet som hon lange matt valdigt daligt over.

Barnen har sedan tidigare fatt varsitt fotoalbum donerat men har inga foton. Darfor gick de sista pengarna framkallning av tre foton var till alla barnen. Detta for att barnen onskade sig foton valdigt mycket men ocksa for att de ska kunna dokumentera sin egen historia.

Hoppas ni kanner er nojda med vad pengarna gatt till! Barnhemmet och barnen ar som sagt mycket glada och tacksamma. (Klagomal skickas med flaskpost till okand adress i Costa Rica :)

Kramar fran Sara och Sanna

ps. Anna - jag har tappat din e-mail, skulle bli mycket glad over lite Bolivia tips... Skriv garna till mig sara.lundberg@telia.com

ps. Har nedan fojler nagra blider fran barnhemmet. Harliga, fina ungar va ?!

Godnatt

Hej fran nattsuddarna!

Vi har nu lagt upp dom sista cuba bilderna fran sannas kamera efter hart slit och sena natter..gar otroligt langsamt med att ladda upp bilderna, men nu sa!

Livet har ar annorlunda men spannande. Vi har bidragit med en hel del aktiviteter sa som jympapass, salsalektioner samt pussel och lekar, finns alltid nagon att underhalla och stimulera har. Barnen ar valdigt sota men, nar eftermiddags-huvudvarken satter in, ganska kravande...visst vill vi fortfarande ha barn i framtiden, men kanske inte 33 stycken :) Da alla barn bar med sig sin historia och sina trauman i ryggsacken, finns det ett stort behov av karlek, uppmarksamhet och stimulans och vi gor vart basta for att finnas till hands den korta tid vi ar har. Det kommer nog bli valdigt svart att lamna alla dessa individer pa sondag.

Trots bristfallig hygien ar vi mer eller mindre friska....ja till o med sara! Vi bor i en liten casita med ett antal husdjur sa som; den storsta rattan vi sett- nu portad fran bakgarden med en sten over avloppshalet (ar dock lite radda att den ska dyka upp i andan pa oss i toalettstolen pa bakgarden istallet) , kackelackor, en tusenfoting, tva odlor och massor med mosqitos och myror samt en australiensisk kille (som oxa jobbar som voluntar har)- sa man behover inte direkt kanna sig ensam... Toaletten spolas for ovrigt med vatten som hamtas i hink och dusch avnjutes under hink med regnvatten. Att tvatta handerna i varmt vatten blir svart da det inte finns ngt rinnande vatten vare sig i vart casita eller pa barnhemmet (forbrukar mycket av den inkopta handdesinfektionen som stinker tequila).

Barnen har en fantastisk mojlighet att fa lara sig surfa da vardparet ar fran Australien(= surffreeks) och voluntarer bidrar med sin kunskap och brador, som barnen far restaurera. Varje sondag aker alla barnen till ett strandhus som dom far lana, dar det aven finns en pool dar dom yngre barnen lar sig simma. Hade en harlig dag dar i sondags, med trotta ogon och latt rodbrand hy som foljd. Pa fredag har vi lite avskedsfest med barnens salsashow och svenska pankakor :)

Har haft en ledig dag da vi tog en liten nostalgi tur genom stan och besokte sannas gamla jobb.

Om ni kanner att ni nagon gang vill jobba voluntart och gora en liten insatts sa kan vi verkligen tipsa er om detta barnhem!

Puss och godnatt!/ Sx2