Peru!

Hej igen!

Sedan en vecka tillbaka ar vi i Bolivia, sista tiden har varit sa fullspackad att vi inte riktigt hunnit uppdatera er dar hemma om hur vi har det... Sorry :) Sedan vi kom hit har vi inte haft nagon tackning pa vara mobiler (hoppas det inte ar nagon som har skickat meddelande och blivit ledsen for att vi inte har svarat), men det kommer antagligen att fungera igen fr.o.m. onsdag da vi flyger till Argentina.

Vet inte riktigt var vi ska borja men det mest naturliga ar val dar vi slutade, nar vi landade i Peru pa Limas flygplats och motte upp Sandra: vi tillbringade manga timmar ihop pa den kalla flygplatsen da varat flyg till Cuzco var forsenat. Tillslut kom vi i alla fall fram till den historiska staden, Inkas huvudstad som var "varldens navel", ligger ca 3000 m over havet (minns ej exakt) och ar omringat av hoga berg. Ni som har varit dar vet hur vackert det ar! Det tog val nagon dag innan kanslan att vi vagde 150 kg och hade varldens samsta kondis forsvann... men for att vara helt arliga ar det fortfarande tungt att anstranga sig pa denna hoga hojd och man blir ibland andfadd bara av att prata - otroligt skrattretande! Tyvarr han vi inte strosa runt sa mycket i staden som vi ville men vi han besoka nagra historiska platser och fina resuranger. Vi tog en guidad tur for att fa se "Sacred Valley" utanfor Cuzco vilket verkligen var vart vartenda ore.

Dag tre tog vi taget till Aguas Calientes, den lilla byn som ligger nedanfor MachuPicchu vilket var i alla fall Saras huvudsakliga mal med resan. Som ni antagligen last blev hon magsjuk efter en otrevlig pizza i den annars mycket trevliga, vackra och mysiga byn (mitt i djungeln - massa mygg, brrr - omringat av hoga berg) men mirakulost nog var det magonta som bortblast efter natten. Maste ha berott pa magont-dansen som Sanna utlyste! Tack till alla er som stallde upp ;) Vi vaknade kl 04:30 for att klattra upp pa berget och se soluppgangen, men bestamde oss dock ganska snabbt for att det kanske var att ta i for Saras lilla mage, sa vi tog forsta bussen upp i stallet. Det var fortfarande lite morkt och alldeles dimmigt, men vi tog forst basta stigen som gick uppat och tankte val att vi skulle fa fin utsikt nar dimman lattade... grejen var den att stigen var VALDIGT lang, den gick till den hogsta toppen brevid den gamla Inkabyn MachuPicchu... och Sara som inte ville ga upp fran Aguas Calientes pga sin mage nadde tillslut toppen efter 2,5 timme i branta stentrappor, enbart pa grund av sin envishet (fast utsikten var helt otrolig - platsen kandes magisk! Det var vart det)! Sanna och Sandra var lite klokare och hittade vackra platser nastan uppe vid toppen dar de stannade och njot av utsikten, men mindre smartande ben dagen efter som foljd. Nar vi darrbenta lyckats ta oss ner till den gomda staden MachuPicchu igen bestamde vi oss for att ta en guid till hjalp for att lara oss mer om historian kring denna mystiska och ortoligt vackra plats. Vi skulle garna ha haft en till dag att bara vara pa detta stalle som ar en av varldens sju underverk, men kanske aker man tillbaka en dag.

Nasta etapp pa resan var Titicacasjon, som brukar kallas for varldens hogst belagna sjo. Ocksa har var det otroligt vackert! Titicaca ar valdigt bla i fargen och har snotackta berg runt om sig. Vi tyckte inte staden vi kommit till som hette Puno var sa jattespeciell dock, sa vi bestamde oss for att ta en bat ut till en o for att overnatta dar. Pa vagen dit stannade vi vid dom beromda flytande vass oarna - oar gjorda helt av vass, hus, batar, allt! Folket som lever pa oarna har levt sa sedan innan Inkas kom till omradet. Mycket annorlunda liv, spannade! Hur som hellst var det valdigt hoga vagor ute pa sjon nar vi lamnat vassoarna, vilket var lite for mycket bade for de flesta passagerare och den lilla baten. Ena stora rutan pa baten gick sonder och det kom in lite vatten, ganska dramatiskt faktiskt. Vi trodde baten skulle kapsejsa ett tag, men det gick ju bra tillslut. Manga pa baten var riktigt sjosjuka, men alla vi tre klarade oss (ja-aven Sanna) och en kvinna var sa sjuk att hon hade kramper (forsta och forhoppningsvis enda gangen pa resan sara verkligen har behovt sitt "first aid kit"). Baten kom in till en hamn tillslut, vi fick vanta ca 2 timmar i kylan pa att den lilla lokalbussen skulle ta oss tillbaka pa de slingriga vagarna till Puno men den kandes i alla fall tryggt att ta oss tillbaka landvagen. Eftersom vi inte gillande Puno jattemycket bestamde vi oss for att redan nasta dag ta oss till Bolivia, till den mysiga staden Copacabana som aven den ligger vid Titicacas kust.

Fortsattning foljer snart... KRAM / Sara och Sanna